bajseny

Idag mindes jag den värsta fishistorian i mannaminne.  Till hösten är det två år sedan det hände, och jag bävar redan nu inför den kommande årsdagen. Ok, Here we go.

Väl hemma från jobbet hade jag förbannat tajt om tid. Trött, hungrig svettluktande till fördärvelse. Eftersom jag skulle hem till en manlig bekant, som förövrigt var perfektion ut i fingerspetsarna, prioriterade jag min hygien. (Hår, armhålor och motor måste vara rengjorda då det finns chans till sexuellt umgänge) Under tiden som jag fönade håret och gjorde mig sjukt snygg, åt jag digestivekex. Sockerfria. Ett halvt rör tryckte jag nog i mig om jag inte minns fel.

Väl i bilen började jag redan ana oråd. Mina jeans med skyhög midja, som annars satt som om de vore uppsydda åt just mig, satt dessvärre nu jävligt galet. Min växande mage gjorde att jag inte bara fick en generande kameltå, utan även fick en härlig bullmage som vällde över kanten. 

Första tanken;
- Attans.
Andra tanken;
- Herrena då, vad fan ska jag ta mig till?

Jag fes sönder hela bilen. Jag tror att lukten till slut även satt i mitt nytvättade hår.  Just i detta läge kände jag faktiskt inte för att lukta bajs i håret. Det kan hända att det har en direkt avtändande effekt.  Skit samma, jag var vid gott mod. 

Gjorde entré med huvudet högt.
- Här har vi minsann inga problem med magen!

Efter en timmes kämpande med att hålla magen i schack, började paniken sakta men säkert komma. Tänkte att det skulle bli bättre om jag knäppte upp byxorna. Det kunde vara bra att släppa ut odjuret till mage så att säga. Men Nej. Svetten rann och det blev inte bättre. Av ren utmattning behövde jag nu sova. Jag tackade för mig och la mig i sängen.  Kan tillägga att det endast var en bokhylla som skiljevägg mellan säng och soffa. (Den galante karlen i fråga satt kvar i soffan ) Somnade som en stock. Tills det plötsligt händer. Jag vaknar av mina egna högljudda fisar. Rejäla brakskitar.  Vad i hela helvete skulle jag ta mig till?!
Men det var bara att gilla läget. En stor dos acceptans var det enda som hjälpte vid det här laget. Okej, det är okej, du har inte bara verkat sjukt bajsenödig, du har också fisit så att öronen fladdrade. Det är okej. Lugn och fin. Det är okej.  Du har faktiskt mänskliga behov. Bara blunda för fan.
Trots rädslan för att det skulle hända igen somnade jag om. Men icke!
Jag vaknar av mina turbofjärtar. Igen. Denna gång var jag faktiskt helt övertygad av att jag hade bajsat ner mig. Typ som bajsmannen under göteborgsvarvet., jag såg mig själv ligga i en pöl av bajs. Magen värkte. Jeus vad det gjorde ont. Jag förstod då att  jag genomgick någon slags prövning.


En röst talade till mig:

-Om man lyfter på ena skinkan och försöker släppa ut skiten med intervaller, så blir det i princip ljudlöst. Det tar lång tid, men det kommer ut.
Morgonen efter ville jag mest gråta. Jag kunde inte se karln i ögonen.  Det enda jag kunde tänka på var de där jävla horkexen. Allt var deras fel.

KOMA

// Poo